Pojken som fastnade i soppskålen.
Dem bestämde sig för att åka till
Marielund med sin häst och vagn. Mamma Alma och pappa Anton tog med sig Emil.
Nu skulle dem till doktorn i Marielund. När dem kom fram fick dem vänta en
stund. Nu var det deras tur, Doktorn sa till Emil goddag goddag vad gör du där
inne? Emil ville hälsa tillbaka men kunde inte se doktorn han lutade sig fram
och med ett brak slog han soppskålen i bordet och den gick itu. Nu var Emil fri
från soppskålen. Det enda dåliga var att dem var tvungna att köpa en ny.
Doktorn tog oftast 5 kronor men eftersom Emil klarade sig själv tog han bara 4
kronor. På vägen hem köpte dem en ny soppskål och lite bullar. Nu hade dem
kommit hem med en helt ny soppskål och några bullar men det bästa var att Emil
var fri från soppskålen. När Emil kom hem så frågade lilla Ida snällt som var
hans Lilla syster
- Hur kunde du fastna i soppskålen Emil?
Jag gjorde bara så här sa Emil och körde ner huvudet i den nya skålen och
när han skulle dra ut huvudet fastnade han igen. Denna gången slog Emils mamma
Alma sönder skålen och Emil var fri igen. Men pappa Anton var inte nöjd där rök
4 kronor sade han. Tänk er Emil från Lönneberga fastna 2 gånger i vars en skål.
/Andreas
Berättelsen om när Emil fastnade i soppskålen är en spännande historia för barn att ta del av. Den snåle pappan, som kunde bli rasande för det "lilla" - samt att man som barn kan känna förstå hur det måste ha varit för Emil att ha huvudet instängt i en soppskål när de åker med häst och vagn ända bort till Mariannelund.
SvaraRaderaFör mig som vuxen så tänker jag över den tidens sjukvård. Man hade "kyrkan och prästen mitt i byn", men en utbildad läkare och barnmorska fanns då inte tillgänglig i varje by. Dessutom hade de små möjligheter och enklare hjälpmedel för att hjälpa och kunna bota sina patienter - även om de kunde ställa olika diagnoser. Många gånger fick läkarna utbilda sina patienter i grundläggande kunskaper kring hygien, en kunskap i sig som kunder förebygga och hjälpa patienter att hålla sig lite friska.
I Sverige har vi en väl utbyggd sjukvård, men många människor i vår värld får hålla sig till godo med en provinsialläkare i stil med doktorn i Mariannelund. Om ens det.